Nu hoppas vi att vår Ziska kan hålla igen till söndag!

Vi ska jobba hela helgen, så det vore ytterst olämpligt för valparna att komma nu :=(

Ska ju ända till Avesta (tyvärr...suck) på Lördag, och vi måste ju åka sååå tidigt, så det blir måååånga timmar själv för en ev blivande mor :=(

Jag har föresten hamnat i en tvär-djup depression tror jag, och inte fan får man nån hjälp av landstinget heller...fast det är ju verkligen inget nytt!!

Man måste tydligen ta livet av sig innan de agerar!

Hade kontakt med en psykolog för nån dag sen som inte hade "tid" att ta emot mig...jo..om jag betalade den typ tusenlappen ett besök kostar så.

Fy fan för svenska psykvården!

Hon ringde mig idag igen...

Jag talade om att hon och jag redan pratat, och det hade hon ju "glömt"!

MYCKET förtroendeingivande person det där...NOT!

I alla fall...jag försöker hålla mig flytande, men mer än så är det inte just nu tyvärr...

Allt känns som en "seg sörja" i huvudet på mig, och jag vet inte riktigt vilket håll jag ska/borde vara på väg mot :=(

Ingenting känns positivt...bara natt-svart och tungt.

Tror att alla dessa år jag levt och lyft upp två personer samtidigt på blivit för mycket för mig..

Kan man "bränna ut sig" i psyket bara, eller måste det till massa jobb och slit för att det skall klassas som utbrändhet??

Jag är rädd nu i alla fall..

Vill ta mig ur denna konstanta känsla av självförakt, självhat och denna gnagande känsla av att inte duga till eller kunna någonting!

Känns som att allt sambon säger är kränkande och direkt riktat mot min usla person som aldrig är snygg nog, bra nog, stark nog eller smart nog :=(

Jag är USEL!!!

Nej..fy fan för att vara en så "soppig" liten människa som jag känner mig som just nu.

När fan ska det vända??

HUR ska jag göra för att slippa känna paniken inom mig hela tiden??

Hur ska jag gå till väga för att få den hjälp jag uppenbarligen behöver få??

Så många frågor...så få svar..

Ha en bättre, ni som kan.